 |
Långritt, Amanda! |
||
| Ute på
mossen ser barnen hur de tunga åskmolnen drar fram med stor hastighet. Solen har
försvunnit helt och luften känns svår att andas. Amanda blir svettig och det verkar som om alla myggor i världen bor på mossen och nu överfaller henne. Tsssiii... pang-bom-brak! Blixt och dunder kommer i ett och hela luften fylls av en svag men tydlig lukt av svavel. Amanda känner sig alldeles svag, hade hon inte suttit på hästen, hade hon säkert ramlat ihop som en liten trasa... Hästarna trampar runt så det stänker...
|
I den sjunde boken ger sig
gänget ut på en långritt. Har du varit med om att rida långritt någon gång? Det är
spännande må du tro! Jag var väl ungefär 13 år när jag själv red en 15-milaritt
över tre dagar. Oj, så mycket jag fick uppleva den gången. En del av mina upplevelser har jag låtit Amanda
och hennes kompisar få vara med om i boken. Det började som en sommardröm. Sofia skulle vara hos sin farmor på sommarlovet och fick lov att ta med sig häst - och Amanda. Så småningom blev det bestämt att både Stefan och Malin skulle följa med också. Och så var de fyra.
Kilometer efter kilometer, svettigt och dammigt. Snart kändes baken som en bakugn, trots raster och dopp. Rådet att gå emellanåt och låta hästarna få det lite lättare var välbetänkt. Fyra dagars ritt kan ju knappast passera utan äventyr. Men visst kom de fram till Sofias farmor och säkert hade Amanda och
Sofia en fantastisk sommar där med hästar, bad och farmors goda mat. |
"Blixten
måste ha slagit ner alldeles vid vägen", säger Sofia. 
|
|
| TILLBAKA | KANSKE FINNS DEN HÄR BOKEN KVAR I BOKHANDELN - ANNARS FÅR DU LÅNA DEN PÅ BIBLIOTEKET | GLÖM INTE ATT TITTA IN I AMANDAS EGEN SIDA |
