En släktsaga, som börjar 1631 när Peter Bomgård flyr med sin skuta från Wismar, undan kriget som rasar i Europa. Han hamnar först i Döderhultsvik (numera Oskarshamn), som var olovlig hamn för honom, och fick sin skuta beslagtagen. Så småningom kommer han till Calmar, får tillbaka sin skuta och får året efter borgerskap med rätt att utöva sitt yrke.

1632 föds hans äldste son Joachim, som först blev svensk kapten och därefter förvaltare vid släkten de la Gardies stora egendom Kolk i Estland. Hans avkommor blev överstar och generaler vid det ryska kavalleriet och fick estniskt adelskap under namnet von Baumgarten.

Peter Bomgårds andre son fick också namnet Peter och han blev skeppsredare och köpman i Kalmar. Den tredje sonen fick heta Hans och han blev rådman, också i Kalmar. De två bröderna höll ihop och hjälpte varandra framåt till goda positioner i staden. Så småningom blev de delägare till en lång rad handelsskepp och skutor och bedrev en omfattande handel.

Men Peter dräptes i ett slagsmål med en tullare och hans två söner fick ta över, vilket de gjorde med framgång. En sonson flyttade till Algutsrum på under flera generationer. Peters bror Hans, rådmannen, fick tre söner: Nils Christer 1674-1727, Hans d.y. 1675-1705 och Peter 1677-1741. Den sistnämnde Peter bosatte sig på Ryningsnäs säteri i Mörlunda norr om Kalmar och blev stamfar till den nu levande grenen von Baumgarten som fick tysk-romerskt adelskap 1787, Hans blev assessor, häradshövding i Västerås och fick svenskt adelskap under namnet Adlerbaum och till slut Nils Christer, som blev livdrabant hos Karl XII och följde kungen i alla hans många strider fram till sista striden vid Fredrikstens fästning i Norge där Karl XII träffades av ett dödande skott. Nils Christer gavs svenskt adelskap för sina insatser, som är beskrivna i ett långt kapitel i boken.

Så långt kommen till slutet av boken och de första ca 100 åren på svensk mark för släkten Bomgård – Baumgart - von Baumgarten.