| När Anton
sitter på Trusa är han högre upp än mamma, som går bredvid och håller i. Mamma har
ett stadigt tag bak i Antons byxor, så att han inte glider av Trusa. När han tittar ner ser han mammas ansikte. Hennes ögon är glada
men också lite ängsliga. Hon är rädd att han ska ramla av.
Om han tittar längre ner ser han marken.
Den är inte långt borta. Han behöver inte vara rädd.
Anton rider barbacka. Det kallas det när
man rider utan sadel. Trusa har istället en gjord runt bröstet. Den ser ut som ett
skärp av rep och den har handtag som Anton håller i.
Trusas rygg är mjuk och varm. Musklerna
rör sig i ryggen när hon går. Det känner Anton i stjärten och i benen.
Det känns kul när det guppar, tycker
Anton. Fram och tillbaka, upp och ner.
Ibland tar mamma tag i Antons ben och
visar hur han ska klappa med skänklarna. När Anton rider heter hans ben inte ben. Då
heter de skänklar.
Klapp, klapp som när man klappar i
händerna. Klapp, klapp! Då går Trusa fortare.
FORTSÄTT |