"Tävlingen bestod i rörelser, utförda först på stillastående häst, sedermera på galopperande häst, som till slut var sadlad med en fältpackad sadel. På stillastående häst utfördes uppsittning till grensittande såväl från sidan, som rätt bakifrån samt till stående bakifrån. Härefter följde språng över hästen, till att börja med sidsprång och sedan frivolt över först en häst, så två osv till och med åtta hästar.

På en på volten galopperande häst utfördes språng i och ur sadeln och språng över hästen, varefter slutligen den tävlande skulle stå upprätt på den galopperande hästen.

Svenskarna, furirerna O P Nilsson, O Nilsson, Kristoffersson, Green och Mårtensson, gjorde vid sitt inträde ett mycket gott intryck. De voro klädda i vita skjortor med mjuka kragar och blå halsdukar, vita byxor och blågult skärp samt vita skor och strumpor. "Putsen" lämnade ingenting övrigt att önska. Likaledes var deras hållning, särskilt i tävlingens början, god. Den lingska gymnastikens inflytande spårades tydligt. Den svenska hästen var även vackrare än den franska och belgiska.

Programmets först lättare del genomgicks oklanderligt. Furir Kristoffersson vrickade sig dock redan i det enkla sidsprånget över häst och utgick. Furir Mårtensson klarade fint frivolten över åtta hästar, de övriga hade givit upp efter fyra och fem hästar. I rörelserna på galopperande häst framträdde svenskarnas avgjorda underlägsenhet under sina belgiska och franska medtävlare. Icke heller utförde de hela det bestämda programmet. Endast i konsten att stå på hästen överträffade de belgierna."

Resultatet av tävlingen blev en belgisk seger både i lag och individuellt. Frankrike kom på silverplats och Sveriges lag fick alltså nöja sig med brons den gången.