Russet, den lilla "skogsbaggen"

"Skogsrussen, oskodda och raggiga som björnar samt aldrig rörda av en människohand, ströva under hela året om på fälten och i skogarna, varest de blivit födda under en slokgran och förökas som de vilja, stundom redan vid 2 års ålder."

Så skriver P A Säve i "Gotländska samlingar" om skogsrussens liv i äldre tider. Han berättar, att vintertid måste russen sparka sig ner genom snödrivorna för att komma åt tallris, barr och ljung, som då utgjorde deras huvudsakliga föda. Någon gång när isen bar kunde de leta sig ut på myrarna och stjäla till sig litet hö i stackarna, som ibland lämnats kvar ute på myrfälten.

"Ofta sågos stora hjordar av dessa vilda hästar, som knappt någon ägde, med lurviga manar och långa hovskägg stryka genom landet; och blott under mycket kalla vintrar, då skogsräven skällde och haren skrek av köld, nalkades de bygden för att gästa på gödselhoparna. Där infann sig då mången fyl-håpa (fölsto), som aldrig burit sele, men all sin tid gått otämjd blott för att föla på skogen, åtföljd av sin långhåriga raska fölunge, vilken hon framfött i vildmarken."

Så börjar den här lilla boken som är utgiven av Kikkuli förlag. Du som är god vän med russ kan säkert hitta många intressanta uppgifter där.  Det är alltid spännande att ta reda på så mycket man kan om bakgrunden till det man intresserar sig för. Tänk bara på det här korta avsnittet i vänstra spalten. Man förstår att det hårda livet förr måste ha bidragit till att russet blev en så liten härdig häst med många goda förmågor.

Boken fortsätter och berättar om haideridare i drevet när skallet går. Den ställer frågan om hur ponnyerna kom till Gotland från allra första början, ön mitt ute i Östersjön som är som gjord för hästbete med sin kalkrika berggrund. Hur var det när strids- eller båtyxfolket intog ön tack vare hästarna och sedan när vikingarna kom och reste vidare österut och hade hästar med i sina skepp. Vad hände när danskarna kom och Gotland plötsligt var en dansk ö? Tänk vilka upplevelser som russförfäderna fick vara med om.

Naturligtvis finns det flera kapitel också om hur russen har det i modern tid. Till hjälp att skildra det fick jag genom en intervju med Ylva Lovén-Swärd, som hela sitt liv sysslat med russ (och andra hästar också). Hon berättar så kul om sin barndom på Lilla Hästnäs, strax norr om Visby på Gotland. Du får inte missa!                                                                                                                                                                                                                                                          

TILLBAKA

Klicka på här så kommer du till Kikkuli förlag  

HÄR