Här kommer ordet för häst ur ett  gammalt alfabete, det kinesiska. I raden till vänster kan du se hur tecknet har utvecklats genom tiderna.

ā la brida, en ortodox, västeuropeisk ridstil med raka ben och stångbett. Den användes framför allt i Italien och Frankrike från 1400- fram till 1900-talet. Jfr franskans ā la bride = på tygeln.

ā la d`Aumont, anspänning utan kusk men med ryttare, s.k spannridare, på vänsterhästarna. Den är elegant och används ofta vid kunglig gala.

ā la gineta, en ridstil med korta stigläder, som morerna använde på 1000-talet. På 1400-talet började spanjorerna rida ā la gineta med hästen samlad för lätt hand och ett mycket skarpt ringbett. Ännu fram till 1900-talet reds ā la gineta vid de stora ridakademierna. Jfr franskans genet d'Espagne = spansk klippare.

ackja, en av de äldsta slädtyperna. Ackjan el. akjan finns fortfarande kvar hos samerna, där den vid längre förflyttningar, ofta tungt lastad, dras över snön av renar. Den har bara en med och påminner om en båt. Jfr pulkan.

ackordhästorganisation, en militär organisation som fram till 1977 hade arméns uppgifter beträffande inköp och försäljning av remonter. När armén inte längre hade bruk för hästar, avvecklades den militära organisationen och ersattes med en civil stiftelse.

ackordhäst, häst som utackordera- des av ackordhästorganisationen för civilt bruk inom jordbruk, ridskoleverksamhet och till enstaka tävlingsryttare. Ackordshästen kunde inkallas till   mobiliserings-    övningar och i krig. På det sättet hade armén en hästreserv, som fick utbildning, skötsel och vård utan kostnad för armén.

Adams, John, engelsman som 1799 gav ut en bok om Horsemanship. Han diskuterade bl.a damers förmåga att rida grensle över hästen. Man red då med raka ben och tyngden vilande på skrevet, en sits som krävde starka lårmuskler för att man skulle sitta säkert. 1805 skrev han, att det inte längre ansågs för djärvt, manhaftigt eller oanständigt för damer att delta i en sport som är stärkande för kroppen och lättar upp sinnet.

adrenalin, ett s.k stresshormon, som friges från binjurarna till blodet vid en konfliktsituation, framför allt om den innehåller aggression. När hästen utsätts för stress och får en "kämpa eller fly"-reaktion ökar aktiviteten i det sympatiska nervsystemet och binjurarna utsöndrar adrenalin, som ska sätta hästen i stånd att klara av det farliga som hotar.

advance, en förberedande övning till skolsprången som praktiserades vid 1500-talets ryttarakademier. Ryttaren gjorde halt direkt från trav och gav hästen ett par ordentliga slag med skänklarna, smackade och slog med spöet i luften så att hästen reste och sänkte framdelen i en serie kontrollerade halvstegringar utan att röra sig framåt.

aerofagi luftsnappning eller luftslukning, som uppträder i form av krubbitning när hästen tar stöd med framtänderna mot krubban eller liknande och sväljer luft. Ovanan kan också förekomma utan stöd för tänderna.

aflatoxin, en giftig substans som bildas av mögelsvampar i fodret (mykotoxin). Aflatoxin ger leverskador och är starkt cancerframkallande. Det kan finnas i majs, havre, bomullsfrökaka och ensilage, som har lagrats felaktigt.

afrikansk hästpest eller afrikansk hästsjuka är en virussjukdom som förekommer framför allt i Afrika, men som har haft utbrott även i Asien och Spanien. Sjukdomen är mycket smittsam. Den har ett snabbt förlopp och hög dödlighet.
Smittbäraren är en liten mygga. Numera finns ett vaccin men inte något botemedel. Det största utbrottet av hästpesten skedde 1719 i den holländska kapkolonin. Då dog nära ettusensjuhundra hästar på ett år.

agalakti innebär att ston, som fölar för tidigt saknar mjölk. Om man då stimulerar stoet med hormonbehandling kan mjölken komma inom något dygn. För att fölet ändå ska få i sig de livsviktiga antikropparna som finns i den första mjölken, måste det få djupfryst råmjölk under tiden. Agalakti kan också uppträda hos nervösa förstföderskor.

aggression,
fientligt beteende. Aggession hos hästen visar sig nästan alltid först i ett hotbeteende: bakåtstrukna öron, lätt lyftning av ett fram- eller bakben och ofta en piskande svans. Om hästen vill förstärka hotet förs öronen så långt bakåt-nedåt att de inte längre syns ovanför nacklinjen. Samtidigt kniper hästen ihop näsvingarna så att öppningen blir en smal strimma. Munnen är sluten och mungiporna nerdragna. Om hästen går till attack, hotar att bita, så öppnas munnen, läpparna dras bakåt och framtänderna blottas. Hela kroppen får en hotande hållning med huvud och hals sänkta tills de kommer i linje med ryggen.

agnar
(avfall vid tröskning) av havre och vete är omtyckt av hästar. Om man tar vara på agnarna vid tröskningen kan de med fördel ersätta halm i foderstaten.

akademiridskolor.
Under 1500-1600-talen fick ridkonsten och ridutbildningen fastare former i Europa. Frederigo Grisone kom ur den ridkonsttradition som växte fram vid det italienska hovet i Neapel och som nådde sin höjdpunkt under 1500-talet. Han grundade den första egentliga ridakademin, som snart blev centrum för den hippologiska kulturen. Grisones lärjunge och efterträdare Pignatelli bidrog till att Grisones lära spreds över hela Västeuropa.
I början av 1600-talet kom Pluvinel, den franske kungens ridlärare. Han grundade en akademi i Paris och han var den förste som ställde upp ett ordnat dressyrsystem. Den engelske hertigen av Newcastle skrev en ridlära 1657. Den översattes till tyska och franska och blev tongivande i dessa länder och därigenom också i Sverige till långt in på 1700-talet. I Sverige tillsattes 1663 en stallmästare på universitetets stat i Uppsala. En svensk akademiridskola bildades, i stort sett i överensstämmelse med den franska efter Pluvinels modell.

akhal-teké,
en mycket gammal ras, som härstammar från Turkmenistan. Vid utgrävningar i Anan vid Asjchabad har man funnit skelett, som visar att hästar med fin benstomme och elegant exteriör fanns där redan 500 år f.Kr. Under medeltiden exporterades akhal-tekén framför allt till Ryssland, där den fortfarande har mycket gott anseende tack vare sina framgånger i tävlingar. Den är snabb, uthållig och bra i både hoppning, löpning och dressyr. Den är 145-155 cm hög över manken. Huden är tunn med en silkig hårrem, och den korta silkeslena svansen är typisk för rasen. Viktigaste uppfödningsplats är stuteriet i Asjchabad.

akillessena,
en kraftig sena, som fäster tvillingmuskeln (stora hasbensträckaren) vid hasbenet (på människan de stora vadmusklerna vid hälbenet). Namnet akillessena har den fått efter Akilles, den mest berömde grekiske kämpen, som slogs i det Trojanska kriget. Han var son till konung Peleus och havsgudinnan Thetis, som gjorde honom osårbar genom att bada honom i floden Styx. Det var bara hälen, som hon höll barnet i, som blev sårbar. Efter många hjältedåd stupade Akilles slutligen för en pil, som träffade honom just i hälen. Uttrycket akilleshäl finns därför också i betydelsen en persons sårbaraste punkt.

alaner,
den mäktigaste stammen hos sarmaterna, ett nomadiskt ryttarfolk som hade slagit sig ner mellan Kaspiska och Svarta haven och därifrån vandrade västerut under 200 år före och efter Kr. Så småningom gav alanerna namn åt hela folket. Rytteriet var tungt beväpnat, med ryttare i brynja och lans som vapen.

albino
häst som saknar färgämne i såväl hår som hud och därför är helvita. Ögonen är stålgrå (inte röda som på råttor och kaniner). Huden hos en albino är mera ömtålig än på färgade hästar. Helalbiner bör inte användas i avel eftersom total albinism räknas som en defekt.  

Alcock Arabian
den fullblodshingst som är stamfader till alla grå fullblod och vars skimmelfärg har förärvts i närmare 300 år.  

Alexander den store  
när kung Filip av Makedonien mördades år 336 f.Kr efterträddes han av sonen Alexander. Kort efter sin tronbestigning genomförde han en marsch med dagsetapper på ca 50 km genom obanade trakter i Trakien och slog ner ett rebelluppror. Det var år 335. Redan nästa år 334 red han med 30.000 soldater mot Mindre Asien. De tre stora slagen vid Granikos, Issos och Gaugamela vann han med sitt kavalleri. Efter det tågade Alexander längs den syriska kusten till Egypten, där han hälsades som en befriare och guden Amons son. Våren 331 vände sig Alexander mot perserrikets centrala provinser, och genom den avgörande segern vid Gaugamela i Assyrien föll Eufrat-Tigris-länderna med huvudstäderna Babylon och Susa i hans händer. Under de följande åren marscherade han vidare genom hela Persien och vann seger på seger. 326 f.Kr kom han fram till Indusdalen, man då hade hans trupper fått nog och han återvände till Babylon. Där dog Alexander den Store 323 f.Kr av malaria, bara 33 år gammal. Den sagoomspunne Bukefalos (se d.o) var Alexanders livhäst, som följde honom på hans långa marscher och i hans många strider.  

allemansrätt
tidigare en s.k sedvanerätt som numera finns inskriven i naturvårdslagen. Den innebär att häst och ryttare har rätt att ta sig fram över de flesta områden om de inte skadar marken eller förorsakar olägenhet för områdets invånare. Vid ridning är markskaderisken stor genom att hästens hovar och hovbeslag lätt åstadkommer skada, särskilt vid ridning på icke hårdgjort underlag. Man får alltså vare sig kränka markägarens ekonomiska intressen eller invånares hemfrid. Därför är det bl.a förbjudet att rida på tomter, i planteringar och parkområden, på inhägnad arbetsplats, närmare än 100-150 m från bostadshus, på idrottsplatser, lekplatser o.dyl. Man bör också undvika att rida bl.a på gångstigar, motionsslingor, i skidspår, på odlad mark och andra marker där ägaren ogillar hästar.  

allergi
ökad känslighet hos kroppen mot främmande ämnen, allergener. Allergi kan utvecklas mot de flesta utifrån tillförda ämnen. Vanligast är allergiska sjukdomar orsakade av damm, mögel och vissa läkemedel. De yttrar sig t.ex i nässelfeber, snuva och hosta. Vissa hästar kan ha en allergisk disposition, som oftast är ärftligt betingad.  

alsikeklöver
en vanlig foderväxt som också finns allmänt på vallar, vägkanter och skräpmark. Vid onormalt stora upptag kan den ge förgiftningar, som leder till leverskador och gulsot med skrumplever som slutstadium.

Altamira
den först återfunna grottan med grottmålningar (se d.o) från stenåldern. Den upptäcktes 1879 och är belägen i norra Spanien. Inte långt därifrån ligger Lascaux-grottan (se d.o) i Sydfrankrike, som är från samma tidsperiod. Man tror att de är från slutet av senaste istiden och alltså ca 20000 år gamla och att målningarna utfördes av istidens jägarfolk. De flesta föreställer bytesdjur: bison, vildhästar, hjortar, renar och andra istidsdjur.  

Alter-real
en portugisisk ridhästras, som härstammar från 300 andalusiska ston som 1747 importerades av huset Braganza. Ett stuteri upprättades i södra Portugal och därifrån togs skolhästar till den kungliga manegen i Lissabon. I manegen gjordes ofta uppvisningar i stil med dem som fortfarande äger rum vid Spanska Ridskolan i Wien. Under Napoleons tid raserades och uppblandades rasen, men återuppbyggdes. I samband med att landet blev republik 1910 förstördes arkiven nästan helt, men efter nya ansträngningar har rasen än en gång återuppbyggts. Mankhöjden är 155-165 cm och färgen brun, fux eller gråskimmel.

alun
ett av de äldsta kända salterna. Det användes redan i antiken. Alunlösning på öppna sår och slemhinnor retar svagt på samma gång som den verkar i hög grad sammandragande och garvande.

alveol
hålighet. Det finns tandalveoler, den hålighet som tanden är nedsäkt i, och lungalveoler (lungblåsor) de blåsformiga hålrum där gasutbytet sker när man andas. Lungblåsorna är knappnålshuvudstora och sitter liksom i druvklasar. Om hästen t.ex vid en luftrörsinflammation inte kan andas ut all restluften i lungorna, så fylls lungblåsorna mer och mer som ballonger och om inte behandling sätts in spricker de till slut och hästen får s.k kvickdrag.  

Besksöta . Den hör till familjen potatisväxter och är en buske med en lång stam, som ofta klänger på andra växter. Man kallar den för Sveriges enda lian. Den finns tämligen allmänt i södra och mellersta Sverige och hela växten är giftig. Du vet väl att också vår vanliga potatis är giftig, hela växten över jord. Det är bara rotknölarna som är så goda och nyttiga.

IDEGRAN   Idegranen är en barrväxt och är oftast buskformig, men kan bli ett bortåt femton meter högt träd. Det sägs, att det är det träd i hela Europa, som kan bli allra äldst. I England finns det idegranar, som man tror är omkring tvåtusen år gamla. Idegranen har små röda bär och själva bärköttet är det enda på idegranen som inte är giftigt. Därför kan fåglar äta av bären och den giftiga kärnan inuti bäret följer med fågelns spillning ut i naturen och kan sprida sina frön där den hamnar. Det farliga giftet finns i barren och andra delar av idegranen och det påverkar hjärta och lungor. Barn som har tuggat på barr eller skott har blivit allvarligt förgiftade och många hästar har dött av idegransbarr. På den tiden när man tog häst och vagn till gudstjänsten och predikan var lång kunde de hungriga och uttråkade hästarna börja tugga på idegranen intill kyrkmuren, med döden som följd. Idegranen är inte längre så vanlig i Sverige och i en del län är den t.o.m fridlyst. Vanligast förekommer den i södra Sveriges kusttrakter.

Det är en lejongapsväxt, som förr användes som sårmedel. Den växer i backar och på steniga ställen. Den odlas som prydnadsväxt och är ganska ofta förvildad. Som vild finns den bara i Bohuslän i Sverige. Det är bladen som är giftiga och de har en obehaglig, skarp smak

Björnfloka

Björnflokan är släkt med den vanliga björnlokan, men flokan kan bli upp till två meter hög. Den har vanligtvis gröngula blommor.

Jättebjörnflokan har blivit ett besvärligt ogräs på många håll. Både bladen och stammen är giftiga.

Den växer på ängar, längs åar, vid vägkanter och i samhällen.

Klarade du frågorna i Lilla ridboken? Här har du svaren.

Glappande tyglar och guppande händer ger hästen otrevliga ryck i munnen för varje steg och gör snart att den vantrivs med bettet och undviker att själv ta stöd på det (går bakom handen) eller tar ett alltför kraftigt stöd (lägger sig på handen).

Tvåpunktsits är lätt sits med hela tyngden i stigbyglarna och axlarna framför höften. Så här

Ur Sagt och sant om hästar

"Att kontakten med hästen alltid är densamma, och att den är mycket lätt, är det viktigaste och samtidigt det svåraste."

"Man måste låta hästen sträcka på halsen, endast då kan den se sig omkring. Och om hästen inte har sett sig omkring, går den inte vidare."

"När hästen har huvudet fritt kan den se var den sätter hovarna."  

Hästen saknar inte klokhet, mycket ofta motverkas emellertid denna klokhet av allt för stor känslighet.

Det har mycket riktigt framhållits, att hästen snabbare lär sig förstå människan än människan hästen. (Ubertalli)  

Hästen har behov av att komma ut när den är instängd, och vill ändå återvända till den plats där den var instängd. Precis som människan.

Hästens naturliga stolthet och adel kan mätas med dess reaktion mot våld och svek.

Den häst, som känner att den behandlas som en människa, är ofta klok nog att bete sig som ett djur - kanske just för att visa ryttaren vilket misstag denne har begått.

Innan man säger att en häst lyder sin ryttare är det lämpligt att ta reda på vad det är för en ryttare den lyder.